Galenskap öpphöjt till norm

Tänk dig följande: 

1) Du lever i ett land där majoriteten självklart tror på, eller förväntas tro på, Gud. Tror gör man självklart genom en enda profet (som var den siste profeten, f-n ta den som vågar hävda något annat) och den heliga skrift denne uppenbarade (som var Guds sista ord någonsin till mänskligheten). (Och en av vinnarna på Oscarsgalan hyllar detta land för dess öppenhet och generositet mot bl.a. religiösa minoriteter.)

2) Du tror på Gud, på samma Gud som alla andra som tror, men på ett annat sätt än majoriteten. Som du ser det kan ingen människa säga ”sista” när det handlar om Gud. Du har i ditt lands ögon begått den fruktansvärda synden att ty dig till en ”profet” som levde ”senare” än majoritetens profet. Därmed tillhör du i ditt lands ögon inte en religion utan en ”organisation”, som man kan anklaga för vad som helst och också gör det. Majoriteten och deras präster säger sig frukta Gud, och medger att detta obegripliga och oändligt upphöjda andliga väsen nog existerar utanför begränsande dimensioner som rummet och tiden. Du skulle kunna säga till prästerna att akta sig för att begränsa Gud genom att tala om för Honom att den siste profeten redan levt och att den slutgiltiga heliga boken redan skrivits, men din röst är bara en viskning i ett samhälle där fanatismens vindar vrålar öronbedövande och religiös galenskap upphöjts till norm.

3) Förr brukade de i stor skala ha ihjäl sådana som dig. I tiotusental. Nu avrättar ditt land enbart några få om året, men arrangerar och koreograferar det väl för att skrämma skiten ur dig och dina medtroende. Dels genom att göra det väntade som att låta de personer ni valt som ledare för er tro i landet bara försvinna. Eller genom att låsa in universitetslektorer och idrottsstjärnor med er tro och kasta bort nyckeln. Men de har med åren blivit allt duktigare på göra det oväntade och komma undan med det, som att låta landets religionspolis gripa, tortera och hänga ett dussin tonårstjejer för påhittade brott. Men ni står på er, och vet att världen en dag kommer att få veta. Men vill den veta? Finns det någon i omvärlden som ägnar mer än en förströdd tanke åt Amnesty Internationals årliga rapporter? Måste det till en stor Hollywoodfilm om de där hängda tjejerna, med 16-åriga Mona som huvudperson, som avrättades för att ha undervisat dina och sina medtroendes barn, för att omvärlden ska fälla en tår?

4) Faktum är att du och de andra med din tro verkligen följer landets lagar bättre än de flesta. Sjalen sitter som den ska. Ni är prydliga, strävsamma, tålmodiga, hederliga, vänliga, lojala. Ett viktigt skäl är att det är att trots att er tro förespråkar internationalism och världsmedborgaranda för framtiden, så föreskriver era heliga skrifter faktiskt att ni ska lyda ledningen och lagarna i det land ni bor i – inom vissa gränser givetvis. Om regeringen ber er mörda, stjäla, skada, häda osv, ska ni naturligtvis vägra. Nu försöker de stoppa dig och dina likar genom genom bisarra lagar, desinformation och vändkors. Du får inte träffa andra som tror som du, ni får inte anordna ett bröllop eller en begravning eller någon annan religiös ceremoni. Du får dina älskades gravstenar sönderslagna av okända ogärningsmän om nätterna, men vanligare är att myndigheterna offentligt demonstrerar att de kan göra vad de vill genom att demolera hela begravningsplatsen med bulldozers på dagtid. Precis som de gjort med alla platser du och dina gelikar skulle kunna tänkas uppfatta som heliga eller älskade. Du får inte inneha vissa yrken, särskilt inte som jurist, lärare, journalist, läkare, psykolog och liknande, eftersom det då finns risk att du sprider dina hemska idéer. Du får inte tillstånd att driva ett eget företag. Du kan få ditt hem och dina tillgångar beslagtagna. Du får läsa i tidningen att sådana som du skaffar barn med era egna syskon. Du har inte rätt att gå på universitetet.

Idag lever Keivan Mohammad Hassan ett fridfullt liv med sin familj som civilingenjör i Sacramento, Kalifornien. Men det har varit annorlunda.

Hassan tror att om han inte hade lämnat sitt hemland Iran som flykting, skulle han förmodligen vara en av många iranska bahá’íer  som dömts till långa fängelsestraff bara för att de arbetat för att ge yngre medlemmar av samhället en eftergymnasial utbildning. Medlemmar av bahá’í-tron har inte rätt till någon högre utbildning i det shia-muslimska Iran.

”Både jag och min fru skulle vara fängslade i Iran”, intygar Hassan.

Hassan, 31, är en medlem av bahá’í-tron, en världsreligion som i Iran är den största religiösa minoriteten med uppskattningsvis 300.000 troende. De anses av det styrande prästerskapet vara avfällingar från islam, eftersom bahá’í-tron uppstod efter Muhammed och Koranens färdigställande. För en troende shia-muslim är det självklart att ingen i världen kan uppenbara något nytt budskap från Gud, Muhammed var den siste profeten. Bahá’íerna åtnjuter därför inte samma beskydd som kristna och judar har tack vare att kristendomen och judendomen är äldre religioner än islam.

Under 1800-talet dödades tiotusentals bahá’íer i utrensningar där allmänheten hetsades av prästerskapet och shahens regeringar till mycket grymma handlingar.

Bahá’íerna har det svårt i flera muslimska länder, och särskilt Iran och Egypten har pekats ut. Många söker sig till andra länder, men det stora flertalet stannar eftersom de ser sig som en del av landet i lika hög grad som alla andra.

”Våra fäder har bott här sedan urminnes tider och innan bahá’í kom var vi muslimer precis som andra iranier. Innan islam kom var vi alla zoroastrier. Vi och de som fördömer oss har samma förfäder och vi lever här nu, bidrar till samhället och betalar skatt precis som alla andra”, säger Fairuza Baraz, som undervisar bahá’í-ungdomar i hemlighet.

Bahá’í-trons medlemmar nekas systematiskt tillträde till eftergymnasial utbildning i den islamiska republiken Iran i dag, säger Amnesty International.

”Det handlar om studier vid universitet, högskolor och motsvarigheten till college, och bahá’íer som söker får alltid avslag, trots att de har toppbetyg från gymnasiet”, säger Elise Auerbach, Iran-specialist för Amnesty International USA.

Yrkesförbud och studieförbud går hand i hand

”De är förhindrade från att tillämpa en hel uppsättning av av yrken. Bahá’í-troende i Iran får bl.a. inte bli läkare, advokater, åklagare, universitetslärare eller forskare”, tillägger hon. Yrkesförbuden innebär att det inte heller finns några platser för bahá’í-ungdomar på universiteten.

Som svar improviserade de bahá’í-troende fram en decentraliserad, underjordisk högskola som kallas Bahai-institutet för högre utbildning (BIHE).

Sedan 1987 har BIHE undervisat klasser i vardagsrum och kök i bahá’í-troendes hem. Lärare är frivilliga bahá’í-professorer, av vilka många förlorat sina jobb på iranska universitet pga sin religiösa tro. Även icke-bahá’íer har ställt upp som lärare eftersom de känner att den präst-styrda staten handlar orätt.

Enligt David Hoffman, grundaren av en kampanj för att stödja Irans bahá’íer i deras strävan efter högre utbildning, har det underjordiska colleget ”examinerat” omkring 2.000 akademiker, en av tio har gått vidare till forskarutbildning utomlands vid ett av de 60 universitet i världen som erkänner BIHE-utbildningar.

”Det är en kreativ lösning på ett verkligt dilemma”, säger Hoffman. ”Och det är mycket tåliga och luttrade människor som ingår i processen.”

I maj 2011 drabbades mer än 30 bahá’í-hem i Iran av razzior som en del av den iranska shia-muslimska statens arbete för att krossa den gömda högskolan. BIHE har därefter förklarats olaglig, enligt människorättsgrupper, och sju professorer och administratörer har dömts till fyra eller fem års fängelse för ”inblandning i en olaglig grupp som har för avsikt att begå brott mot rikets säkerhet”.

Bland dem fanns Hassan, akademisk rådgivare under fem år på BIHE-enheten Mahmoud Badavam.

”Det är otroligt”, säger Hassan. ”Dessa ungdomar och lärare är helt vanliga människor, de sysslar inte med någon regeringsfientlig eller anti-Iransk verksamhet. När regeringen blockerar deras möjligheter till utbildning av religiösa skäl försöker de bara hitta ett annat sätt att skaffa sig denna utbildningHitler and Ayatollah. Nu arresteras de eftersom de hittat alternativ till de rättigheter de nekades.”

Den globala kampanjen mot Irans förföljelse av bahá’íer i utbildningen går bland annat ut på att få omvärldens stöd. Dokumentären ”Education Under Fire” har visats vid ett antal amerikanska universitet. Regimens nedslag på de bahá’í-troendes möjligheter till försörjning och utbildning jämte det ständigt underliggande hotet om våld, internering och att få sina hem och ägodelar beslagtagna har liknats vid nazisternas politik gentemot de tyska judarna vid mitten av 30-talet, innan massavrättningarna började.

Fredspristagaren ärkebiskop Desmond Tutu och Östtimors president José Ramos-Horta har undertecknat ett öppet brev som uppmanar Iran att villkorslöst släppa alla anklagelser mot dem som undervisar vid BIHE-enheterna.

”Det är särskilt chockerande när despoter och diktatorer i det 21:a århundradet försöker att underkuva sin egen befolkning genom att förneka dem utbildning” står det.

I brevet uppmanas dessutom akademiker runt om i världen att registrera sitt missnöje med det som händer i Iran, och att fler universitet i världen ska överväga att erkänna BIHE-utbildningar och/eller att erbjuda iranska bahá’íer stipendier så att de kan läsa vid de utländska universiteten .

Bahá’íer anklagar Iran för att underblåsa hat i media

Irans förföljelse av bahá’íer är inte begränsad till utbildningssektorn, enligt människorättsgrupper. Sju ledande representanter för bahá’í-tron är för närvarande fängslade för påhittade brott som bl.a.t ”spioneri för Israel”, ”förolämpning av religiösa heligheter” och ”propaganda mot systemet”, enligt Amnesty International. På så vis försöker myndigheterna väcka en motvilja eller rent hat mot bahá’íerna bland den vanliga muslimska allmänheten.

Amnesty anser att bahá’í-ledarna är samvetsfångar, att de fängslats p.g.a. sin religiösa övertygelse. Den iranska lagen säger att bahá’íer inte får träffas (mötesförbud), hålla religiösa ceremonier eller utöva sin religion med andra troende i Iran.

Inte heller är bahá’íerna den enda gruppen som är utestängda från högre utbildning i Iran. Människorättsaktivister, anhängare av kvinnors rättigheter, medlemmar av den politiska oppositionen och barn till regimkritiska journalister har också nekats tillträde till högre utbildning, enligt en färsk rapport från den icke-statliga organisationen International Campaign for Human Rights i Iran.

Alireza Miryusefi, talesman för Iran i FN, hävdar att även om bahá’í-tron  inte erkänns som en officiell religion i Iran, så har dess anhängare fulla medborgerliga rättigheter. ”I motsats till påståenden som anhängare av kulten sprider utomlands, har de haft samma tillgång till universitetsutbildningar som andra, och varje år examineras tiotals av dem från iranska universitet”, påstår han

Iran: ”Bahai en extremistisk sekt”

BIHE har ingen religionsundervisning. Man undervisar i fysik, kemi, biologi, matematik, teknolog                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                      i – och bidrar genom detta till att öka landets kunskapsmassa.

Miryusefi säger att räderna mot BIHE har genomförts eftersom de inblandade i institutionen hade ägnat sig åt ”systematiskt organiserad kult-verksamhet, och … blandat sig i studenternas privata, sociala och ekonomiska liv.” Han hävdar dessutom att BIHE haft som överordnat mål att ”locka till sig” icke-bahá’íer , med slutmålet att skapa ”en extremistisk sekt.”

BIHE-studenterna framställs som ”oskyldiga muslimer som dras in i ett nät av beräknande bahá’í-sektledare”, detta trots att alla studenter fötts i bahá’í-familjer och som påpekats nekats tillträde till universiteten i landet. Statens mål är att till varje pris väcka en avsky mot bahá’íer i landet

(Till saken hör att det finns sju miljoner vuxna bahá’í-troende i världen, och att de är representerade i nästan alla länder. Räknas barnen blir det 15-20 miljoner. Så det är knappast någon sekt.)

Miryusefi hävdar också att de som greps i räderna fick rättvisa rättegångar, och att de hade utnyttjat sin rätt att överklaga.

David Hoffman, Education Under Fire-kampanjens grundare, sade att det faktum att BIHE lyckats examinera ”lysande elever” verkade ses av den iranska regeringen som en ren förolämpning.

Den tidigare BIHE-eleven Pedram Roushan doktorerade nyligen i fysik vid Princeton University, och är nu en post-doc forskare vid University of California, Santa Barbara. Han lämnade Iran år 2000 efter att ha avslutat en femårig kurs på BIHE i Iran.

”När jag var tonåring förstod jag att jag som bahá’í skulle förbjudas tillträde till någon högskola eller universitet i landet,” sade han. Priset för att vara bahá’í-troende i Iran är mycket högt i dessa dagar.”

Två år efter Roushan påbörjat sina studier, skrevs Hassan in i samma kurs. Hans ansökningar till alla universitet i Iran ansökningar hade avslagits, trots hans starka betyg från gymnasiet. I ansökningshandlingarna måste de sökande uppge sin religion. Det finns bara fyra alternativ, varav inget är bahá’í-tron. Och om ingen religion alls anges betraktas ansökningshandlingen som ofullständig.

Efter sin examen drabbades Hassan av ytterligare diskriminering. Han fick en lägre lön, eftersom han saknade en erkänd examen, och togs bort från flera projekt när kunder protesterade mot att en bahá’í var inblandad .När hans fru, som hade genomför en sexårig utbildning för att bli apotekare stött på liknande problem, bestämde de sig för att lämna Iran för Turkiet, och sedan beviljades de asyl i USA 2006. ”Vi kunde inte stå ut med vår situation i Iran längre”, sa han.

Innan han lämnade Iran, hade Hassan fullgjort det som förväntas av BIHE akademiker, nämligen att återbetala det underjordiska universitetet genom att frivilligt och åtminstone ett år vara lärare åt nya BIHE-studenter.

Han finner det förvånande att han kunde arresteras, som så många andra i sitt samhälle, för ”brottet” att utbilda unga, ambitiösa människor som erkänner en senare profet än Muhammed. ”Jag hör nu hur någon av mina före detta klasskamrater som är kvar i landet arresteras dagligen – för att de är lärare!”, sade han.

Annonser
Det här inlägget postades i BAHAI, Förföljelse, Iran, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s