Jaget är en illusion i både öst och väst

Visst finns det stora likheter även mellan bahá’í och buddhismen. Beakta följande citat:

”Världen är endast ett skådespel, gagnlös och tom, en ren intighet bärande verklighetens skepnad. Fäst inte era känslor vid den.(…). Sannerligen säger Jag, världen är som en hägring i en öken som den törstige drömmer är vatten och strävar efter med hela sin styrka tills, då han kommer till den, han finner den vara blott en illusion.” (Bahá’u’lláh)

”Som lotusblomman på sin stjälk svävar obesudlad över det gyttjiga vattnet, så svävar den stilla vise obesudlad av världen och dess smutsiga glädjeämnen. (…) Ägodelar krossar den oförsfråndige, men ej den vars mål är andra stranden. Genom törst efter ägodelar krossar den oförståndige sig själv liksom även andra.” (Buddha)

”Kärlek till jaget är en underlig egenskap och anledningen till förstörandet av många viktiga själar i världen. Om människan är utrustad med alla goda egenskaper men är självisk kommer alla de andra dygderna att blekna eller försvinna och slutligen kommer hon att förvärras. Det finns ingen annan fiende än människans lägre jag.” (‘Abdu’l-Bahá)

”När Buddha blev upplyst, såg han att bakom det mänskliga lidandet låg en djup villfarelse om att de djupare nivåerna av det individuella jaget är det högsta självet, en evig själ. Han såg den rastlösa livshunger som denna villfarelse ger upphov till. Tänk efter om det är någon skillnad mellan hur ditt jag ter sig när du är lugn och avspänd jämfört med när du är upprörd. Antag att någon människa orättvist anklagar dig för att begått ett fel och du vet att du inte har gjort det. Hur ter sig ditt jag för ditt iakttagande medvetande vid ett sådant tillfälle? På liknande sätt när du erinrar dig din fiende och tänker att det här är min fiende, så uppträder fienden i ditt medvetande. Han ser ut att existera oberoende, existera av sin egen kraft och med en påtaglig verklighet. Företeelser ser alltså ut att existera oberoende, när de i själva verket inte gör det. Att existera oberoende och av egen kraft, kallas ‘jag’. Motsatsen kallas ‘avsaknad av jag’. I denna bemärkelse saknar både personer och ting ett jag.” (Dalai Lama)

 

Bahá’ís syn på jaget ligger nära buddhismens syn på jaget, med den skillnaden att religioner som uppstått i Sydvästasien har ett själsbegrepp som inte förekommer i religioner som uppstått i Indien. Det indiska ”atman” i buddhismen och jainismen brukar översättas som ”själ”, men det är i stället fråga om jaget eller ”jagsjälen”, något som dör tillsammans med kroppen. Det är faktiskt både buddhismen och Mellersta Österns religioner (zoroastrism, judendom, kristendom, islam, bábí och bahá’í) överens om. Man kan säga att buddhismens och jainismens själsbegrepp påminner något om det som västerländska psykiatriker menar när de talar om ”själen” hos sina patienter.

Annonser
Det här inlägget postades i Andligt, BAHAI, Bahá'u'lláh, Buddha, Islam, Judendom, Kristendom och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s