Bahá’u’lláhs födelsedag den 12 november

Mirza Husayn-’Ali från Núr i norra Iran, som senare fick namnet Bahá’u’lláh, föddes på morgonen den 12 november 1817 i huvudstaden Teheran. Hans far Mirza Buzurg från Nur innehade en ansvarsfylld position i shahens ministerkrets. Alla skildringar från Bahá’u’lláhs barndom visar att från sina tidigaste år ägde Han framträdande och mycket ovanliga förmågor.

När han var 14 år gammal talade alla om Hans mästerliga argumentation och förmåga att förklara, särskilt texter som hörde till den muslimska traditionen. Hans karaktär gjorde honom omtyckt – inte bara av sina släktingar och närmaste omgivning utan i lika stor omfattning av främlingar. Ministern var fullt medveten om sin sons extraordinära förmågor, även om inte barnets öde var okänt för honom. Husayn ’Ali växte upp i hovmiljön, i rikedom och stor bekvämlighet. Men då Hans far gick bort och den post som lämnades tom erbjöds Honom, avstod Han från att ta emot den. Storvisiren, berättas det, sade att Mirza Husayn-’Ali var avsedd för ett arbete av större upphöjdhet och att regeringsverksamheten var ett alltför litet fält för Hans förmågor.

På den tiden brydde sig Irans adelsklass inte särskilt mycket om vetenskap och lärdom. Förutom vacker kalligrafi, kunskap om islams heliga skrifter och god kännedom om arbeten av framträdande persiska författare som Rumi, Firdausi, Sa’di och Háfiz, visste de vanligtvis knappt något. Det fanns förstås bemärkta undantag, och den unge Husayn ’Ali var mer än ett undantag. Trots att han endast hade en mycket smal utbildning kastade Han sig naturligt in i sådana samtal och diskussioner som ansågs vara reserverade för prästerskapet och det andliga skråets lärde. Med stigande ålder förstummade Han allt mer de religionslärde, historikerna, juristerna och landets övriga lärde genom Sitt klara resonemang och Sin oavvisliga logik. Ofta blir en person, som tränger in på andras områden förmäten, arrogant och dryg, och börjar armbåga sig fram. Husayn ’Ali var blygsam, genial och förlåtande.

Denne ungdomlige ättling i en adelsfamilj hade en överväldigande känsla för rättvisa; kanske anade Han att han en dag själv skulle blir rättslös och få leva i fångenskap under resten av Sitt liv. Han övergav i början av 1840-talet hovet för att hjälpa de förtryckta, lidande och felaktigt behandlade. Han tvekade aldrig att stödja de fattigas och de fallnas sak då de vände sig till Honom för stöd och hjälp. Ingen som behövde hjälp, förnekades denna hjälp.

På detta sätt gick Hans dagar tills ett sändebud från staden Shiraz i söder begav sig iväg med ett brev som skulle överlämnas till den stora själ som Gud skulle uppenbara i provinsen Nur i norra delen av landet. Husayn ’Ali hade just de egenskaper som gjorde Honom till Den-som-Gud-ska-uppenbara. Det fanns bara en enda person som förkroppsligade den rad ädla karaktärsdrag som sändebudet sökte efter. I provinsen Nur var den osjälviske, varmhjärtade, hjälpande, generöse och karismatiske Husayn ’Ali till redan upphöjd i de vanliga, enkla människornas ögon. Myndighetspersoner av alla slag, som Husayn ’Ali tvingats konfrontera när han hjälpte fattiga människor som utsatts för olika övergrepp, började bli irriterade på denne unge man som lade sig i deras rättsskipning och myndighetsutövning. När sändebudet fick höra talas om denne unge beskyddare, som blivit de utsattas och rättslösas hjälpare, upphöjd i medmänniskornas ögon, övertygades han om att sonen till den tidigare ministern från Nur var den ädla och högtstående person som skulle ha brevet från Báb.

Báb var en man från zoroastriernas heliga stad Shariz. Han var ännu inte var 25 år fyllda, men redan en vad de bahá’í-troende skulle komma att kalla Gudsmanifestation – en människa ämnad att uppenbara Guds budskap till Sin samtids människor och i detta, men inte utöver uppenbarelsen, vara en andlig spegelbild av Gud.

Några timmar före midnatt den 22 maj 1844 hade den unge handelsmannen Siyyid ’Ali-Muhammad proklamerat och bevisat att Han var den av Gud utvalde som islams värld så ivrigt hade väntade på. ’Ali Muhammad antog titeln Báb, vilket betyder ”Port”. Dessutom varslade ’Ali Muhammed om en större Manifestation: Den-som-Gud-ska-uppenbara. Báb startade på kort tid en väckelserörelse i det shiamuslimska Iran. Eftersom landets religiösa företrädare vid denna tid missbrukade religionen för sina egoistiska syften, och på grund av att religionens ledning var oskiljaktig från den korrumperade staten, fick Báb snart tiotusentals anhängare som ville återupprätta trons renhet och byråkratins hederlighet .

Báb skickade Mulla Husayn, den sökare som var den förste att tro på Honom, till huvudstaden Teheran med ett brev till en icke angiven person som skulle vara överlägsen i den gudomliga ställningen. Mulla Husayn nådde Teheran, fullt besluten att hitta Den-som-Gud-ska-uppenbara. Han sökte oförtrutet, men förgäves. Efter en tid träffade han en man som nyligen kommit till Teheran från staden Nur i provinsen Mázindarán. Under samtalets började de tala om Husayn-’Ali och dennes bemödanden för att hjälpa de fattiga och svaga. Det fanns andra män, och även kvinnor, som vigt sina liv åt att hjälpa, men med Mirzá Husayn ’Ali Nurí var det annorlunda. Ädlingen formligen lyste av Guds strålglans oavsett i vilket sammanhang han var i. Mulla Husayn, som förstod att han hade kommit till sitt sökandes slut, frågade ivrigt efter mera information. Det fanns givetvis många som kände till ministersonen Husayn ’Ali i denna del av öandet, och när hela historien gick upp för Mulla Husayn visste han omedelbart att han hade funnit den ej angivna person som skulle ta emot det brev som Báb hade sänt.

Så småningom togs Bábs brev till Nur och Husayn ’Ali, som accepterade den sanning som det innehöll. Därmed hade vid 27 års ålder ministerns Son, som hade dragit sig undan från hovlivet, den strålande ädling vars patos för rättvisa var ett ordstäv för alla som kände Honom, vars kunskap, vältalighet och älskvärda natur var exemplariska, valt sida för en religiös förnyelse som med nödvändighet skulle komma att uppväcka rikets styrande klassers hat. Han, som Báb gav namnet Bahá’u’lláh, skulle komma att leva ett liv i fångenskap under knappa och ofta farliga omständigheter, men ändå kunna nå ut med sitt religiösa budskap tills miljontals människor anammade det.


[i] Núr betyder ”ljus”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s