Varför tror så många människor att det måste finnas en allra sista profet i mänsklighetens historia, som överlämnade det slutliga och oförfalskade budskapet från Gud till mänskligheten? ”Efter Jesus och de första kristnas tid har ingenting av intresse hänt inom religionens område”. De orden lär någon påve ha yttrat. Byt ut Jesus mot profeten Muhammed så finns det hur många rättslärda inom islam som sagt samma sak: ”Efter Muhammed, frid vare med honom, har inget intressant hänt på andlighetens område, för Muhammed var det sista sändebudet från Gud och Koranen innehåller Guds oförfalskade ord till mänskligheten”.
Vi kan emellertid vara ganska säkra på att människor har petat in både det ena och det andra i världens religiösa skrifter. Det kan ha skett med avsikt (för att det ska stämma bättre, för att texten ska gynna någon, osv) eller av misstag. Misstagen har skett vid de första tryckningarna, och innan boktryckarkonsten när de heliga skrifterna kopierades för hand. Sådant kan lätt hända. Om en munk av minnesskäl skrev något i marginalen år 650, så kan den munk som kopierade boken hundra år senare ha lagt in marginalanteckningen i den löpande texten. Ord som fanns i den grekiska originaltexten hade kanske inte någon direkt motsvarighet på latin. På så sätt blev t.ex. Jesus och hans far Josef snickare, trots att de inte var det. Och Jesus föddes i ett stall trots att originaltexten talar om en kringbyggd grotta. Slutligen kan man också misstänka att originalförfattarna har tagit sig friheten att berätta en historia som ligger i linje med vad tidigare profeter uttalat. Exempelvis måste Jesus födas i Betlehem eftersom Messias skulle komma därifrån.
Till detta kommer problemet med att de heliga skrifterna är svårtolkade och inte kan behandla precis allting mänskligheten kommer att ställas inför för all framtid. Det har medfört att kristendomen fått ett extremt stort antal grenar eller riktningar. Och inom islam har man tagit fasta på traditionen, hadith, den nedtecknade islamiska tradition som utgår ifrån vad profeten Muhammed sagt, gjort eller stillatigande accepterat att någon i hans närhet sagt och gjort. Att dessa traditioner finns beror på att Koranen omöjligt kan täcka varje tänkbart händelseförlopp eller alla mänskliga handlingar för all framtid. Hadith är de nedskrivna delarna av den större traditionssamlingen sunnan, vilken bl.a. innehåller allmänt kända men inte nedskrivna förbud och plikter i islam. Merparten av hadithsamlingarna nedtecknades på 700- och 800-talen, dvs flera hundra år efter profeten Muhammeds död. Även evangelierna i Nya Testamentet är nedskrivna långt efter Jesus död, och det är inte alldeles kristallklart varför det blev just Matteus, Markus, Lukas och Johannes ”biografier” över Jesus som bland hundratals andra valdes ut till den kristna Bibeln. De anses ha fått sin nuvarande form minst 50 år efter Jesu korsfästelse, även om det funnits tidigare, kortare versioner som för alltid har försvunnit.
Muhammed avled år 632. Kalif Uthman såg till att Koranen skrevs ned 20 år senare genom att sammanställa verser som de närmaste anhängarna – och i vissa fall deras barn – memorerat. Så visst kan det bli fel.
Och varför anser så många troende att budskapet från Gud till mänskligheten ska sammanställas i just en bok, vars text anses ofelbar? Varför inte idag på ett USB-minne? Kan inte en allsmäktig Gud göra som hen vill, t.ex. komma med nya instruktioner till mänskligheten när den utvecklats vidare under 1000 år?
‘Abdu’l-Bahá – son till Bahá’í-trons skapare Bahá’u’lláh skriver:
Sann religion är källan till kärlek och försoning mellan människor, orsaken till prisvärda egenskapers utveckling; men människorna håller fast vid förfalskning och imitation och är likgiltiga mot den enande verkligheten; sålunda är de berövade och utestängda från religionens strålglans. De följer vanföreställningar som de ärvt från sina fäder och förfäder. Detta är rådande i sådan utsträckning, att de har tagit bort den gudomliga sanningens himmelska ljus och sitter i imitationernas och inbillningarnas mörker. Det som var menat att befrämja liv, har blivit orsaken till död; det som skulle ha varit ett tecken på kunskap, är nu ett bevis på okunnighet; det som var en del av den mänskliga naturens upphöjdhet, har visat sig vara dess förnedring. Därför har den religiöses rike inskränkts och förmörkats och materialistens område vidgats och gått framåt; ty den religiöse har hållit fast vid imitation och förfalskning och försummat och övergivit helighet och religionens helgade verklighet. När solen går ner är tiden kommen för fladdermöss att flyga.
Religion är det yttre uttrycket för den gudomliga verkligheten. Därför måste den vara levande, livgivande, rörlig och framåtskridande. Om religion är utan rörelse och icke utvecklande är den utan gudomligt liv; den är död. De gudomliga förordningarna är ständigt i verksamhet och utveckling; därför måste deras uppenbarelse vara fortgående och oavbruten. Alla ting är underkastade omformning. Det är påtagligt att inga livsbefrämjande resultat nu kommer fram ur de gamla sederna, institutionerna och ståndpunkterna. Skall, med tanke på detta, blind imitation av förfäders traditioner och teologiska tolkningar fortsätta att leda och kontrollera det religiösa livet och mänsklighetens andliga utveckling idag? Skall människan, utrustad med förståndets förmåga, okritiskt följa och hålla fast vid dogmer, trosläror och nedärvda övertygelser, som inte tillåter förnuftets undersökningar i detta århundrade av lysande verklighet?
Från verklighetens frö har religion vuxit till ett träd, som har skjutit ut löv och grenar, blommor och frukter. Efter en tid har detta träd kommit i ett tillstånd av förfall. Bladen och blommorna har vissnat och försvunnit; trädet har dött och bär inga frukter. Det är inte rimligt att människan skall hålla sig till det gamla trädet, påstå att dess livskraft är oförminskad, dess frukter oöverträffade, dess tillvaro evig. Verklighetens frö måste på nytt sås i människors hjärtan för att ett nytt träd ska kunna växa upp och nya gudomliga frukter uppfriska världen. På detta sätt ska nationer och folk, som nu är delade i religion, samlas till enhet. Imitationer kommer att överges, och ett verkligt universellt broderskap kommer att upprättas. Krigföring och missämja kommer att upphöra bland människorna; alla kommer att försonas som Guds tjänare.
VÄGEN MOT VÄRLDSENHET 